Näringsenheten ska vara den lots som oavsett företagsstorlek är behjälplig vid nyföretagande, nyetablering, tillståndsfrågor, projektstöds - och bidragsfrågor samt finansieringsfrågor.

Små som stora företag, ensamföretagare, organisationer och föreningar skall bemötas på ett likvärdigt sätt för att skapa en god företagaranda och gynnsamt näringsklimat. Storleken får inte bli avgörande för kommunens insatser, ett fåmansföretag kan växa till en industri med rätt stöd och insatser. Lika viktigt är att befintligt småföretagande inom kommunen vårdas och stimuleras.

Förmågan att aktivt driva och initiera samverkande projekt måste stärkas. Stora resurser finns idag genom regionala stöd och landsbygdsutvecklingsprogram m.m., men koordination och projektledning blir allt mer avgörande för framgång när en skral investeringsbudget ser ut att hålla i sig. Här skall näringsenheten tillföras spetskompetens, i en projektledare, något som även kan ske i samverkan med mindre inlandskommuner som lider under både resurs - och kompetensbrist.

Ett näringsprogram bör även kompletteras med en ”handelspolicy” för att stärka tätortens centrum och handel. Samma sak gäller kommunens varuförsörjningsplan som måste ges tydligare direktiv och mål för byarna, hur man ska stärka utvecklingen och överlevnadsförmågan. En förutsättning är att upprätthålla demografisk balans och skapa inflyttning. Kommunen måste sluta vara en åskådare till flyttlasspolitik och bli en aktör som bryter invanda mönster.

Näringsenheten skall ta fram aktiva strategier för hur åter - och inflyttning av både medborgare och företag kan ske. Bygdeutvecklingsplaner får dock inte bli prognoser med negativ framskrivning, (byggd på statistik) utan formuleras som offensiva strategier för hållbar utveckling, tillväxt och inflyttning – med regelbundna uppföljningar där mål och åtgärder regelbundet revideras.

Byarna måste ges sitt naturliga och självklara utrymme i ”byasidor” på kommunens hemsida (som t.ex. Doroteabyar eller Storumanbyar) liksom på Destination Södra Lapplands hemsida. Ett sätt att framvisa bygden och samtidigt göra reklam för byar som besöksmål, företagsetableringsort eller ny levnadsplats. En sådan portal anser vi vara kommunens ansvar. Innehållet i länkar, blir föreningars och företags ansvar. Men en övergripande kommunal samordning måste till, då byarnas befolkning minskat. Bygde- och intresseföreningar är decimerade och har ofta en mindre kärna aktiva än förr, vilket också har sin del i generationsväxlingsproblematiken.

Näringsenhetens mål, metoder och åtgärder måsta göras mer överskådliga och mätbara. Verksamheten skall kunna utvärderas och följas upp på ett enkelt och tydligt sätt. Här krävs tydligt avgränsade uttryckliga mål i punktform och tydliga metoder/förhållningsätt/verktyg (1-9) Tydlig målformulering är A och O i alla sammanhang.

Lokala samhällsråd/bygderåd skall utredas och ges förutsättningar för ett större lokalt medinflytande i frågor som berör en by eller delar av bygden eller är av allmän karaktär. Bygde- och byautvecklingsplaner skall utarbetas för att skapa förutsättningnar för insatser som skapar utveckling och tillväxt och verkar för inflyttning. Prognoser som är regelrätta planer måste bytas till program som aktivt förstärker målen och kan följas upp.

Revidering av bygdemedelanvändningen.Fördelningen tätort/landsbygd (20/80) måste föras upp till offentlig diskussion. Fenomenet att kommunen söker särskilda villkorsmedel (reglerings-medel) från innestående medel (årlig rest som samlats på konto hos länsstyrelsen), vilka läggs för ändåmål till tätorten, måste granskas och utvärderas. En frikoppling av bygdemedel från den kommunala budgeten måste vara grunden. Detta förfarande över tid skall granskas, liksom att villkor och regelverk bör ses över. De egna insatserna om 30% (arbete eller finansiering) gör idag att större projekt sällan går i lås för landsbygdens föreningar. Möjligheter till offentlig medfinansiering i bygdemedelsprojekt skall utredas i samråd med kommun och länsstyrelsen. Kommunen måste omgående utreda om bygdeavgiftmedlen står inför en omförhandling innevarande år 2010.

Kommunen skall genom tydligare samverkan med Länsstyrelsen tillse att vattenregleringsföretag uppfyller sina förpliktelser enligt rådande vattendomar. Kommunen kan och skall sätta press på på både kontrollmyndigheten (regleringsföretagen själva) och tillsynsmyndigheten Länsstyrelsen, när regelbrott är uppenbara. En storsatsning på fisketurism i nedre Vojmån blir ett vågspel och kan skapa ett mycket dåligt rykte om flödesändringar och hastiga sådana upprepas regelbundet likt idag.

I fjälldalarna måste en högre grad av nätverksarbete ske så att samverkansmöjligheterna förbättras mellan både företagare i sig och näringsenheten samt myndigheter. En utvecklingsmöjlighet är att medborgarkontor skapas i Dikanäs och Saxnäs, där både lokal turistinformation och en offentlig näringslivsfunktion och utvald medborgarservice kan samsas.

Underlättande av tillståndsgivning. En nyetablerad eller inflyttad verksamhet får inte ”blöda” ekonomiskt i onödan. En översyn bör utföras, så tillfälliga tillstånd kan ges fram till dess nämnder tar beslut. Utskänkningstillstånd, t.ex. skall kunna medges tillfälligt, om alla handlingar formellt finns i beslutsunderlag. Två månaders avbräck kan avgöra ett nytt företags överlevnad.